Liam Norbergs filmer hånas ibland och placeras i kalkongenren. Samtidigt har de blivit kultförklarade och är svensk filmhistoria vare sig man vill eller inte. Efter att ha sett MonteFjantons recension av filmen Blodsbröder blev jag sugen att se den eftersom jag faktiskt aldrig sett en Liam Norberg-film. Jag blev förvånad över att det faktiskt var så många bra skådespelarprestationer. Det är ingen film jag skulle rekommendera vitt och brett men jag blev mer underhållen än jag blivit av många svenska storfilmer och det är ändå bra betyg för en 16 år gammal film om Stockholms undre värld, filmad med något som ser ut som en VHS-kamera. Ett märkligt inslag som återkommer genom filmen är att nästan varje interaktion med böcker är märklig. Och det är om detta brott som detta inlägg handlar.

Handlingen

Liam Norbergs karaktär Jon ska släppas ut från fängelset efter sex år. Där startar filmen Blodsbröder.

Reine Brynolfsson är där och stöttar, han jobbar på Kris. Reine verkar snäll – han vill spela backgammon och låna ut pengar. Liam vill inte spela backgammon och inte låna pengar, han vill bara åka hem från fängelset.

Han kommer hem till sin mamma Angela, spelad av Stina Ekblad, och hennes man. Han har fått läsglasögon i fängelset och blivit Stockholmsvegetarian, två saker som verkar irritera hans mamma ungefär lika mycket.

Efter middagen hittar Jon ”Bröderna Lejonhjärta” i sitt gamla rum som blivit ett halvfärdigt/heldeppigt syrum medan han ”setat inne”. Jon citerar lite Astrid, är nostalgisk över att hans kriminella bror gillade Katla och sen knäpps det lite på en gitarr.

Jon går ut på krogen, vi får veta att han inte dricker längre och att Sami, spelad av rapparen Ken Ring, är förstoppad och att det är därför han knarkar. Sami ”kan inte skita längre” men drogerna ska fixa det. Stockholms nattliv är en mörk plats.

Jons mamma vill att han ska flytta ut nästa dag och Liam tar sitt pick och pack drar till Kulturhuset i Stockholm där snart den första märkliga bokhändelsen uppstår:

Märklighet 1: Betalningsanmärkningskaoset

Jon och bibliotekarien Malena har en meet cute vars premiss bygger på totalt falsk information om hur svenskt biblioteksväsende fungerar. Jon vill låna Jan Guillous Ondskan men möter själv en ondska värre än Otto Silverhielm. Bibliotekarien är i sin egen fantasi det enda som står mellan honom själv och kaos.

Här är mina frågor:

1. Har det någonsin varit så att man inte fått låna böcker i Sverige om man har betalningsanmärkning?
2. Hur kan Malena inte känna till detta om hon jobbat som bibliotekarie mer än en dag?

Om det skulle varit så att man någon gång i Sveriges historia inte fått låna böcker om man fått betalningsanmärkning skulle utlåningssystemet behöva göra en kreditkontroll varje gång du lånade en bok. Eftersom många så kallade ”förfrågningar” (kreditkontroller) sänker ens kreditvärdighet skulle storlånare ha usla möjligheter att ta lån och krediter eftersom de skulle kunna ha hundra förfrågningar på ett år. Det säger sig självt att det vore ett konstigt system.

Givetvis skulle man kunna jämföra låntagarregister mot kreditupplysningsföretagens register en gång per år eller liknande och på så sätt fånga upp människor med betalningsanmärkning. Men går det inte emot hela den demokratiska idén med bibliotek? Jag ställde frågan i facebookgruppen ”Märkliga bibliotekshistorier” för att vara 100% säker på att inga bibliotek hållit på med sånt här.

Bibliotekarier från hela Sverige kom genast till undsättning. Stort tack till er! Konsesus råder – betalningsanmärkningar är inte en dealbreaker på svenska bibliotek. Det enda som kan stoppa en är skuld till biblioteket. En del bibliotek sätter en gräns på 200kr en del på 100kr men så fort man betalat förseningsavgift till biblioteket får man låna igen. Betalningsanmärkningar och kreditkontroller har ingen bibliotekarie i gruppen någonsin hört talas om i samband med utlåning av böcker och ingen kallar skuld till biblioteket för en betalningsanmärkning. Case closed? Ja och nej.

Att man inte får till varenda faktagrej 100% korrekt i filmer är såklart oundvikligt. Och det är ganska trist att sitta och vara en sån som letar rätt på såna. Men när det är en sån nyckelscen som det är i Blodsbröder, en som leder fram till att huvudpersonernas romans startar bör man dubbelkolla så premissen inte blir dystopisk scifi. Hur kan det komma sig att skådespelarna i filmen, som rimligtvis är kulturintresserade, inte reagerat på detta? Hur kan det komma sig att Liam Norberg som varit med och skrivit manus fått för sig detta? Han har vid det här laget själv suttit i fängelse och hamnat hos kronofogden så det är rimligt att anta att han själv haft betalningsanmärkning och känner till utmaningarna som nyligen frigiven med obefintlig ekonomi.

Kanske ska man tolka det som att mannen bakom lånedisken på något sätt snappar upp att Jon är/varit en shady karaktär och att han bara hittar på detta med betalningsanmärkningen? Nej, för vad är oddsen för att bibliotekarien skulle gissat rätt om anmärkningen? Och om han bara hittat på detta så borde han inte förklara för Malena efteråt att det blir kaos om man inte sköter sig.

Märklighet 2: Bokhandelsförvirringen

Saga Norén, Kulturhusbiblioteket, är i en bokhandel med sin mamma. Jag är inte helt säker men tror det är Akademibokhandeln som tidigare låg vid Sergels torg i Stockholm. Hon tar upp något från en disk, hennes mamma tittar ner på det och säger ”Du har väl redan presenter till Luke” (Saga Norén, Kulturhusbiblioteket har en sjuårig son som heter så). Det hon plockar upp ligger på en plats i butiken där det inte enbart finns böcker. Det är alldeles för dålig kvalité på SF Anytimes kopia av filmen för att se exakt vad det är hon plockar upp men det är uppenbart att det är något med en baksida som har text och bild.

Exakt VAD kan det vara som hennes sjuåriga son och hennes pappa på KRIS har gemensamt? Först tänker jag att det är någon form av skrivblock men vilka skrivblock har text och bild på baksidan och är i den storleken? Kan det vara någon form av teckningskurs i fysisk form som ibland fanns (finns de kanske fortfarande?) i bokhandeln? Men borde inte Sagas mamma/Sagas barns mormor/Sagas pappas exfru känna till om det är Reine Brynolfssons karaktär Olle eller Luke som är intresserad av att teckna i sånt fall?

Om det är en bok då… vad kan det vara för bok som får Malenas mamma att tro att det är till Luke direkt hon tittar på den? Vilken bok tror man är present till ett barn trots att den i själva verket är till en åtminstone 50-årig före detta spelmissbrukare och kriminell? Det är en extremt intressant fråga och jag har nu beställt DVD:n för att se om kvalitén är bättre där så att det går att se vad hon köper.

När Reine öppnar presenten ser det ut som att de första bokstäverna i titeln eller författarnamnet är ”ANT”. Kan det vara så att sjuårige Luke och 50-årige Reine båda är intresserade av antikviteter men att Malenas mamma inte känner till att även hennes exman har detta intresse numera?

Fortsättning följer när jag fått DVD:n och kan se om det är tydligare vad hon köper där.

Märklighet 3: Den spanska tiggaren

Liam: ”Jag undrar om du kan hjälpa mig och leta efter en bok.”
Sofia: ”Aa.. vad ska det va för bok?”
Liam: ”En konstbok.”
Sofia: ”Okej…”
Liam: ”Jag kommer inte ihåg målarens namn… deee… eh.. det finns ju många att välja på.
Sofia: ”Aa… men det är lite svårt för mig å.. och veta vad det ska va för bok om..”
Liam: ”Den spanska tiggaren. Så heter den.”
Sofia: ”Jag tror att… du kan hitta vad du söker i den här.”

Låt oss bena ut detta. Jon följer efter henne, hon vänder sig om precis där konsthyllan är. Han vill ha en konstbok om en målare men kommer inte ihåg målarens namn. Målarens namn verkar vara… ”Den spanska tiggaren”…. Udda namn/smeknamn ändå.

Okej okej okej hon säger ju faktiskt att det blir svårt att hitta ”boken” så kanske säger han boktitelns namn som svar på detta? NEJ. För Malena vänder sig om och hittar direkt den bok det gäller och varken boken eller målaren heter ”Den spanska tiggaren”. Boken heter Signums svenska konsthistoria II. Konsten 1890-1915 (Atlantis förlag) och har en hel rad akademiker som står som författare. Boken står dessutom på helt fel hylla, den hylla vi får se i bild är ”Ibz särskilda konstnärer” och boken är ett översiktsverk som borde stå under ”Ib-c särskilda länder och områden – Sverige” enligt klassifikationssystemet SAB. Malena känner alltså direkt till denna obskyra konstreferens och vet exakt vart boken är felsorterad. Vad har kvinnan för övernaturliga krafter? Har alla bibliotekarier denna superkraft?

Jaja men det är ju bara en film kanske du tänker, hon tog väl bara en slumpmässig bok och så råkade det vara en felsorterad. FEEEEEEEEEEEEEEEEL! Boken verkar vara den enda på hyllan som varken är biblioteksbunden eller har SAB-kod. Det är alltså någon som tagit med denna till inspelning och ställt den där enkom för att väljas av Malena. Det gör mig väldigt nyfiken på om målningen ”Den spanska tiggaren” finns med i boken och hur den ser ut. Är det genom detta verk vi kan lära känna Jon på djupet?

De målningar jag hittar på google bildsök när det gäller variationer av ”Den spanska tiggare” är följande:
”Spansk tiggare” av Gustav Rudberg. Han föddes 1915 så är knappast med i boken som slutar då.
”Spanska tiggare i en gränd i Toledo” av Albert Edelfelt. Verkar vara målad 1881 och passar inte in på årtalen.
”Tiggare i Sevilla” av Anders Zorn. Målad 1881 och passar inte in på årtalen.
”Spansk tiggare” av Ernst Josephson. Tyvärr målad 1882 och passar inte in i på årtalen. Sjukt lik Zorns tavla för övrigt.

Hör gärna av dig i kommentarsfältet om du känner till någon tavla som stämmer in på beskrivningen, eller om du har tillgång till boken och kan kolla i den ifall det finns någon spansk tiggare där.

Bonusmärkligheter

Vill du se alla scener från filmen där böcker på något sätt förekommer så finns hela spellistan här: https://www.youtube.com/watch?v=Jdu8hMo4SbU&list=PL4qE5D_BGkmlt_m0Mxcon-tfVOWPe9GPI

PS och spoiler alert: Det ordnar sig för Ken Ring i slutet av filmen.